Våg

 

 

På vårt hotellrum står det en våg.
Längst in, under hyllorna i badrummet. Jag ser den andra gången jag är därinne, och det känns som om mitt hjärta stannar ett par sekunder.


Varje gång jag går in på toaletten dallrar nerverna och jag känner mig kallsvettig. Vågen ser lika glad ut som innan, fattar inte alls att den står där och symboliserar fasa, skräck och sorgliga minnen.

När jag går ut stänger jag noggrant dörren, som för att stoppa vågen att komma med. Men nog känns det som om den flinar till mig genom nyckelhålet…

Jag frågar Fågelungen hur det känns för henne att den står där, för visst har hon sett den? Och det har hon.
Hon berättar att hon vägde sig på vidmakthållande gruppen sist, och att hon ändå vet sin vikt. Vågen kan stå där, vi är ändå bara på hotellet två dagar, så det gör inget.
Säger hon.

För mig känns det inte så. Och jag upptäcker att jag inte alls gillar vågar längre.