Paus


Jag har behövt en paus. 
Ganska lång faktiskt. 

Egentligen behöver den få fortsätta ett tag till. Min paus. 
Jag tränar på att må bättre, att jobba, att vara mamma, att laga mat, att handla, att rasta hundarna, att städa, att skratta och att ta hand om mig själv. 
Ibland går det bra, ibland mindre bra. 

Jag har också tränat på att klara mig utan att skriva. Och det har faktiskt varit lite skönt. Lite behövligt. Och jag har tränat på att inte vara så himlans rädd för monstret. 
Kommer han så kommer han. Och fram tills dess ska vi må bra, så gott vi kan iallafall. Och förhoppningsvis kommer han förstås aldrig mer tillbaka.
But only time will tell. 


 




1 A:

skriven

Skönt att höra att det fortfarande går bra. Det ger så mycket hopp.
Vila lugnt och ta hand om er! Kram!

Svar: Jag vilar. Tar hand om oss.
Hoppas vi får vara kvar i det här.
Njuter och jobbar på att fånga dagen. Sekunden. Nuet
:)

Kram tbx
Anorexiamamman

2 Anonym:

skriven

Hej!
Har precis hittat din blogg. Är en förtvivlad mamma som inte kan så mycket om dessa monster, men nu verkar någon ha flyttat in i vår familj!

Svar: Hej du Förtvivlade Mamma, Du är INTE ensam. och det kommer bättre dagar. Men resan är lång och skitjobbig. Ge inte upp, aldrig någonsin. Och glöm inte att ta hand om dig under tiden, det blir så jättemycket svårare att orka annars. <3

Besök Frisk och Fri på din ort, du kan ringa och maila dem. Gå på några möten, låt dem hjälpa dig att slåss.
Älska ditt barn, hen behöver dig ännu mer nu.

Många kramar till dig och de dina.
Anorexiamamman

3 Linn:

skriven

Paus i all ära - det förtjänar du och hela din familj! Men nu vill jag ha tillbaka dig med fler inlägg... eller gärna ett mejl eller något!
Hoppas ni alla mår bra och går frammåt :)
kram!

Svar: :) Tack för din omtanke, och ja, jag kan skriva några rader... Så du vet att vi lever.
Kram tbx och ha en fin Midsommar!
Anorexiamamman

Kommentera här: