Vi lever

 
Vi lever, vi andas och vi äter. 

Dagarna är upp och ner, och när jag tycker de är mycket ner läser jag lite i bloggen och kan konstatera att vi är mer upp än ner iallafall. 

TACK alla gulliga ni för hejjarop, hälsningar, mail och privata meddelanden - de värmer!

Jag har inte helt haft lust, ork och mod att skriva. 
Lusten har jag sett försvinna hos andra som hamnat lite mer på andra sidan, på frisksidan. Orken som tryter är jobbig att slåss emot, och jag hoppas den kommer tillbaka, kanske inte som förr, men lite mer. 

Modet handlar mest om mitt eget mod, att orka se det som händer, leva i det och acceptera det och ta tag i det. 
Det gör jag nu. 
Och snart skriver jag om det här. 
1 L:

skriven

Härligt att höra från dig
<3 /en som läst bloggen i det tysta

Svar: Tack så mycket! Många hälsningar
Anorexiamamman

2 Anonym:

skriven

Roligt att höra från dig igen! Har tänkt på er mycket.
Kram

Svar: Tack :)
Anorexiamamman

3 Skatmamman:

skriven

både jag och dottern har saknat dig. Häromdagen sa vi att vi läst varje bokstav och varje ord. Vi pratade om hur bra du skriver och att vi undrar hur det går.

Svar: Tack för snälla ord Skatmamman med dotter! Om ni har läst varenda bokstav har ni läst mycket! Jag tror jag har använt mycket av den svåra tiden till att producera mååånga bokstäver.... :)
Jag har bestämt mig för att skriva mindre nu, men jag känner mig glad över vetskapen att ni tänker på oss.

Kram på er och KÄMPA på!
Anorexiamamman

Kommentera här: