Stjärnor på himlen
Vi är hemma.
Sverige välkomnar oss med kyla, mörker och frost. Jag rastar våra fyrbenta senare än sent, står en stund och känner hur det biter i kinderna.
Upptäcker att mina andetag speglar sig i luften genom rök åt det håll jag blåser. En ny, men ändå så igenkännande känsla.
Ny för året, men déjá vu genom alla föregående år.
Vintern är slitsam, men vacker.
Uppe på himlen möter de blinkande stjärnorna mina ögon. De är många, glittrar, tindrar och känns fulla av liv och hopp. Mina tankar går till Fågelungen som jag äntligen fick krama efter alla dagar ifrån henne.
Den smala kroppen, ansiktet och fingrarna. Ja, det hade förstås inte ändrats åt något håll på de få dagar mannen och jag var borta.
Hennes vackra gråblå och det långa håret var som vanligt, den leende munnen såg glad ut innan den fick en stor mammapuss. En fort, för jag vet att hon börjar bli stor nu. :-)
Men kramen var lång, och det var skönt att vara nära henne igen. (Vad är det egentligen med oss mammor? Vad är det som händer när barnen blir sjuka?)
Sverige välkomnar oss med kyla, mörker och frost. Jag rastar våra fyrbenta senare än sent, står en stund och känner hur det biter i kinderna.
Upptäcker att mina andetag speglar sig i luften genom rök åt det håll jag blåser. En ny, men ändå så igenkännande känsla.
Ny för året, men déjá vu genom alla föregående år.
Vintern är slitsam, men vacker.
Uppe på himlen möter de blinkande stjärnorna mina ögon. De är många, glittrar, tindrar och känns fulla av liv och hopp. Mina tankar går till Fågelungen som jag äntligen fick krama efter alla dagar ifrån henne.
Den smala kroppen, ansiktet och fingrarna. Ja, det hade förstås inte ändrats åt något håll på de få dagar mannen och jag var borta.
Hennes vackra gråblå och det långa håret var som vanligt, den leende munnen såg glad ut innan den fick en stor mammapuss. En fort, för jag vet att hon börjar bli stor nu. :-)
Men kramen var lång, och det var skönt att vara nära henne igen. (Vad är det egentligen med oss mammor? Vad är det som händer när barnen blir sjuka?)
Vi såg TV tillsammans allihop, en härlig serie full av skratt, spänning och trams. Familjen åt godis, drack läsk och knaprade chips.
Fågelungen tog inget, och svarade mitt sms med att det kändes svårt att ta när alla andra såg. Mobiltelefoner är bra att kommunicera med när inte alla ska höra, synd bara att de inte kan hjälpa till mer kroppsligt också...
När det blir som roligast i filmen passar jag på att lägga godsaker på en tallrik, bär, frukt, lite dipp, några chips och lite olika godisar.
Allt åker ner i fågelmagen och under slutet av TV seansen reser hon sig och tar en klubba också.
Och stjärnorna de tindra så klara. Inte bara där uppe på himlavalvet till allmän lycka och beskådan för var man, utan mest inne i hela min kropp som fyllts under kvällen av hopp och tro på Monstrets undergång och ett riktigt, rejält liv för Fågelungen.
Kanske inte nu, men inom räckhåll?
Fågelungen tog inget, och svarade mitt sms med att det kändes svårt att ta när alla andra såg. Mobiltelefoner är bra att kommunicera med när inte alla ska höra, synd bara att de inte kan hjälpa till mer kroppsligt också...
När det blir som roligast i filmen passar jag på att lägga godsaker på en tallrik, bär, frukt, lite dipp, några chips och lite olika godisar.
Allt åker ner i fågelmagen och under slutet av TV seansen reser hon sig och tar en klubba också.
Och stjärnorna de tindra så klara. Inte bara där uppe på himlavalvet till allmän lycka och beskådan för var man, utan mest inne i hela min kropp som fyllts under kvällen av hopp och tro på Monstrets undergång och ett riktigt, rejält liv för Fågelungen.
Kanske inte nu, men inom räckhåll?
