Försiktig positivism
Jag har städat.
Jag har tvättat.
Jag har hängt kläder.
- Nu hänger jag kläder.
Jag har diskat.
Jag har dammsugit.
Jag har lagat mat.
Jag har tänkt ledsna tankar.
Mest hela dagen.
Suck.
Huset skiner, äldsta dottern har hjälpt mig på jobbet, så jag ska hinna göra alla vardagliga saker, mellandottern överkom sin ångest och drog iväg på hundutställning med kompisarna. Yngsta dottern har inte hetsätit på några veckor.
Jag viker och hänger det sista. Tänker att jag stod här förra året och trodde Fågelungen skulle dö.
Det gjorde hon inte.
Hon dog inte – hon kickade ut monstret och kämpar som en galning varje dag för att hålla honom borta.
Hennes hår är långt och friskt, ögonen blå och kvicka och munnen rapp. Hon dog verkligen inte.
Nedanför terassen står Lillasyster. Jag betraktar henne medan jag pysslar med mitt, och stannar upp när jag ser henne krama sin fina häst och plantera en stor puss på den glada mulen.
Bästa vännen, den stora svarta med de kloka ögonen pussar så gott hon kan tillbaka på hästvis, och så ser de nöjda ut båda två.
Kärlek mellan ett djur och en människa är sällsamt vackert, och speciellt fint när en behöver den andra alldeles extra mycket.
Jag hör hur det blåser lätt i trädkronorna, känner plötsligt solen på min kropp och märker att jag är trött, men också lite hoppfull.
Ett ätstörningsmonster har vi nästan jagat ut, och även om det känns som om jag inte alls orkar en kamp till, så ska vi klara det!
Vi är redan på väg.
Istället för att fortsätta städa hämtar jag datorn, bäddar ner mig i ett täcke på terassen, skriver en liten trudilutt och blickar upp på himlen.
Den är alldeles klarblå med mjuka bomullsmoln som i rör sig i sakta mak med sövande rörelser.
En svag doft av grill når min näsa, och jag hör mannen sätta på lite musik medan han förbereder middagen.
Livet kanske inte bara är dumt. Livet består ju faktiskt också av dofter, värme, blå, blå himmel och skratt.
Jag hör Lillasyster småprata med den fyrbenta, lyfta på hovar, rykta och pyssla. Hon låter lugn och glad på rösten.
Och så bestämmer jag mig för att ledsna tankar äga ej tillträde resten av dagen.
Bara glada.
