Apropå böcker. Och det här med kungar och drottningar.
Apropå det här med böcker.
Apropå det här med att göra en bok av sitt liv, sin upplevelse.
Apropå det här med att skriva publikt om anorexia. Om psykisk ohälsa.
En jag ser upp till har gjort det.
Hon har beskrivit sitt helvete i en bok alla kan läsa, köpa och göra vad de vill med.
Gett oss råd och tips.
Och berättat om en negativ sak. En sjukdom i hennes liv, ett helvete hon inte bett om att få.
En del arbetsgivare har googlat hennes namn och tyckt att det var mindre bra med psykisk ohälsa och anorexi. Och så blev hon utan jobb.
”Bara så ni vet. Det kan finnas negativa aspekter med att ge ut en bok om detta”
Hon är inte en slagen hjälte.
Snarare en stark hjälte. En superhjälte som tagit sig ur detta helvete och skrev en bok om det.
En vardagshjälte som vill hjälpa andra, föreläsa i skolorna nu när hon är frisk och helt fri.
En av de starkaste jag vet.
Som en del inte vill anställa, för de tycker och tror hon är svag.
Jag funderar på hennes ord.
Kan inte fatta?
Klart vi ska sätta våra upplevelser på pränt! Inte vara rädda och inte skämmas.
Inte stoppa undan ett endaste dugg.
Ätstörningar ÄR en hemsk sjukdom.
Som vi måste lära oss att (våga) prata om.
I ett land dessutom, som har en Kronprinsessa, en blivande Drottning som haft ett alldeles eget monster.
Med litet m,
för hon bekämpade hen.
skriven
Många gånger har jag fört på tal att Johan skulle ge ut en bok om sina år med monstret. Han är försiktig och jag nog kanske en aning naiv. Vem i hela fridens namn kan vara så tokig att inte anställa en person som gått igenom detta?? Vi som vet att dessa personer är de starkaste i världen. Johan själv är rädd för precis det, att bli dömd och ratad. Själv letade jag med ljus och lykta och hade inget hellre velat än att kunna få läsa om en pojke som drabbats. Kanske ska boken få vänta, för Johans skull.// Anna från Sundsvall mamma till Johan.