anorexiamamma.blogg.se

 

”Men hej! Vad roligt att ses! Hur mår du, jag mår såhär, vi har flyttat, var bor ni, jag hörde att din dotter var sjuk, hur mår hon? Vad roligt att det går bättre, men hur går det egentligen med körkortet? Jag vet ju att hon är hemma hela dagarna. Men allvarligt, VAD sysselsätter hon sig egentligen med?”
Osv.
O
S
V.
Suck.

Måndag:
Besök hos naprapaten. Fågelungen har redigt ont i kroppen och hon går en gång i veckan till en som är duktig på att hjälpa henne med massage och koll på muskler. Detta på inrådan av Capio och läkarna, men vi måste betala. Mmmm…
= Efteråt är Fågelungen glad, men ledbruten och helt slut

Tisdag:
Öppenvård på Capio ett par timmar.
= Väldigt mycket ångest någon dag innan och inte minst timmarna före. Fågelungen är ganska slut när jag hämtar henne.

Onsdag:
Efter lunch är det besök hos psykologen. Det går bra och Fågelungen verkar vara på bra humör. Så är det inte alltid…
Vi fikar efteråt och handlar tillsammans.

Torsdag:
Seneftermiddag möte hos dietisten.
Det tar en knapp timme att köra dit och en knapp hem. Vi är där 1.5 timme och äter middag i stan efteråt.

Fredag:
Nytt möte på öppenvården.

Ledsen Fågelunge kvällen innan, vi sitter en bra stund och pratar. Nattar oss och pratar vidare dagen efter.
Åker dit, jag väntar på ett fik. Hoppas det ska gå bra.
Det gjorde det!
Vi åker hem och jag kan gå till jobbet och försöka ta igen en del av det jag missat.

Lördag och söndag:
Kan vi göra vad vi vill. Bara vi ser till att följa matschemat:
08:00 FRUKOST
10:00 MELLIS
12:00 LUNCH
15:00 MELLIS
18:00 MIDDAG
21:00 KVÄLLSMÅL

EN GÅNG I TIMMEN DRICKA EN DL VATTEN.
Dagen blir liksom lite upphackad. Phu.
Men föralldel. Hon ÄR hemma hela dagarna. Vad hon gör?
Försöker hålla ångesten stången, äta sina sex mål och hålla tiderna. Inte ha allt för mkt ont i muskler, leder och själ.
Och långsamt, långsamt låta yttre och inre vakna till liv.

Det TAR TID.
Och det får faktiskt göra det.