Släppa taget


Det är dags att släppa taget. 
I små, små steg gör jag det. Släpper taget. 
Oändligt svårt, när jag hållit fast i henne så länge.
Och så hårt. 

Men jag vill ju att hon ska flyga själv. 
Så jag försöker släppa. 
Lite i taget. 
 
♥
1 Anonym:

skriven

Det är svårt att släppa taget!
Först nu ett år efter att dottern är frisk känner jag att jag har gjort det.
Men jag kommer alltid vara vaksam.
Ebba

Svar: Hej Ebba Ja, så är det nog.... Jag trodde aldrig jag skulle släppa taget, och det har jag inte heller, alltid rädd, alltid orolig.... Alltid på tårna.
Men just nu är jag ändå i tanken att jag -en dag- SKA släppa helt.
Och "bara" vara vaksam. Men det får kanske ta sin tid det också. Det har inte varit en lätt resa detta, och jag är oändligt rädd att den ska ta fart igen.

Många hälsningar till dig
Anorexiamamman

2 Anonymisen:

skriven

Lite i taget, lite i taget! :)<3

Svar: Japp, just så Många hälsningar
Anorexiamamman

3 Skatmamman :

skriven

Så positivt! Tänk att kunna släppa taget....
Härligt för alla. Kram

Svar: Det kommer för dig en dag också. Tappa inte hoppet. Många hälsningar
Anorexiamamman

4 En mamma till...:

skriven

Ja, hur lär man sig det...?! När man fått hålla så hårt, så hårt... Det är inte lätt, men jag tror också på små steg framåt och att våga lita på att fågelungen faktiskt flyger! Så härligt att höra att det fortsätter framåt för er! Dietisten Gisela verkar fantastisk, hennes bok har hjälpt oss mycket. Både klokskap till dottern och lugn till mamman har den gett!

Svar: Ja, man lär sig just som du skriver i små, små steg.... Och det är svårt. TUR att det finns människor som Gisela, som skriver så vi mammor -och övriga- kan förstå, och inte mins lära oss massor.
Alla borde besöka henne!
Många hälsningar
Anorexiamamman

Kommentera här: