Lust
Plötsligt märker jag att den är tillbaka.
Inte fullt, inte som förr, men ett uns.
Lite trevande. Lite osäkert.
Lust.
Inte olust.
Jag håller andan och känner på den. Lusten.
Är det verkligen lust jag känner?
Vet inte helt.
Det känns som om....
Jag vill.
Vill jag?
Vet inte. Men jo.
Kanske.
Intresset som följt mig som en enäggstvilling i alla år, som jag tappade bort när dottern blev sjuk, mitt starka, levande och spännande intresse, knackar försiktigt på dörren. Talar om att det finns kvar.
Jag jublar inuti, välkomnar det och vet att jag sörjt så mycket att jag just inte sörjt mitt tappade intresse. Om ni fattar hur jag menar.
För jag miste liksom en stor och viktig bit av mig själv. Och just jag av alla brydde mig minst.
Nu bryr jag mig. Öppnar dörren på vid gavel. Välkomnar mitt tappade intresse och känner hur jag är tillbaka. Inte helt. Inte fullt.
Men lite trevande iallafall.
skriven
Märkligt hur det känns som du sätter ord på det som känns som MINA känslor :) Måste bero på att vi är i samma skede. Igår kväll återupptog jag mitt intresse, lite trevande som sagt men jag kände att jag hade saknat det! Lycka till med ditt!