GPS

 

Det är tyst i bilen. Ingen musik. Ingen hörbok, ingenting.
Bara jag, mina andetag och trafiken utanför min ensamma kupé.

Värmen är som vanligt på. Full sprutt, sådär kokande så det känns som man nästan kissat på sig. Det är skönt, hjälper på min onda mage, som faktiskt inte är så ond längre. Medicinen hjälper, och det lugnare läget i familjen är som mjukgörande balsam för det ihärdigt envisa magsåret.

Jag rattar bilen in i stan, genom myllret, och betraktar Stockholm som brer ut sig med allt det vackra i den grå novemberdagen.
Huvudstaden är alltid vacker.

Blinkar på rätt ställe, prickar alla av och påfarter och en knapp timme efter start parkerar jag utanför terapeuten.
Faktiskt fantastiskt!

Idag har jag kört hela den bekanta vägen i lugn och ro – UTAN GPS.
Utan GPS!!

Jag sitter ett tag, andas lite och bara är.
Minns hur många gånger jag åkt hit utan att hitta. Irrat. Letat och stressat.
Famlat i det vilsna som jag ju egentligen borde hitta lätt som en plätt.

Jag ler lätt, går med högt huvud och betalar parkeringsbiljetten. Ger tiggerskan en tia, och jublar inuti.
Kanske, kanske kommer tankarna och orken tillbaka.
För idag har jag hittat hela vägen utan GPS.
:-)

1 Skatmamman:

skriven

Så gott att höra att magen är bättre...ja att allt är bättre och lugnare!

Svar: Ja, det är gott. Och jag önskar dig och din dotter allt gott. Hur går det för er?
Många hälsningar
Anorexiamamman

2 skatmamman.blogg.se:

skriven

Tack för omtanken. Det går upp och ner. Dottern är duktig på att äta alla sina mål. Idag för första gången hade det inte gått ner utan står still. Längtar till dagen det går upp. Fast hennes sätt och beteende knäcker mig nästan. Idag känner jag mig knäckt. Ska beställa massage av min onda kropp (inte så konstigt när jag spänner mig 24/7). Att just orka peppa henne när man själv känner sig som en skadad fågel är väldigt svårt. En av de saker som ger mig lust och hopp är att läsa det du skriver.
Kram

Svar: Ja, det där med att gå upp och ned känner jag till, fast för oss i början gick det mes ned måste jag säga. Det är knäckande att leva så. För alla <3

Bra att du tar hand om dig själv, det är jätteviktigt. Ett bra tips är att skicka sin Fågelunge på massage också. Dyrt kanske, men väl investerade pengar.

Vi har gått ett par gånger i månaden nästan hela tiden.
Massa kramar tillbaka! Ni fixar detta!
Anorexiamamman

Kommentera här: