Ansiktet utåt
Varför finns det något som heter Kunglig Hovleverantör?
Varför är en del kändisar ”beskyddare” och speciellt intresserad av vissa sjukdomar, problem eller utsatta i samhället?
Antagligen för att de har egna erfarenheter, ofta på nära håll.
Jag har fått frågan varför jag skriver anonymt… Och ja. Varför gör jag det?
Det där har jag funderat mycket över, för jag tycker ju att vi är alldeles för ”duktiga” när det gäller att lägga locket på.
För locket ÄR på, vad gäller ÄS. Ingen utanför vet något, samhället tror en massa saker och vi innanför vill/vågar/orkar inte helt prata om sjukdomen. Vi vill bara härifrån, och sen vill vi aldrig (nästan) se tillbaka.
Jag skriver anonymt för att jag från början inte ville att någon skulle veta. Det var för svårt.
Nu har jag kommit dithän att det inte spelar någon roll alls längre. Det är ju faktiskt så här vårt liv ser ut.
Jag väljer dock att fortsätta skriva på det här viset, för att skydda min dotter. Om det en dag känns okey för henne, är det okey för mig att mitt namn står på bloggen. Det kanske blir så, och det kanske aldrig blir så.
Time will tell.
Var vill jag komma?
Jo.
Jag vill ändå att samhället ska få upp ögonen för anorexi. Jag vill att de jag känner –och inte känner- ska veta mer om hur det är för de som är drabbade. För de som lätt kan drabbas, och för de som kämpar för att försöka ta sig ur.
Jag vill att mammor, pappor och partners ska få mer hjälp att HJÄLPA. Och att de själva ska få stöd och pepp att orka….
För att andra ska förstå, tror jag att vi måste släppa in dem. VI måste berätta. Ungefär som med alla kändisar som står fram nu och talar om sina bokstavskombinationer.
Jag vet massor med skådespelare, musiker, popstjärnor, idrottsmän och kvinnor och andra kända personer i samhället som levt eller lever med ÄS.
Jag vet till och med en kronprinsessa….
Idag önskar jag att vår Kronprinsessa skulle bli ambassadör för alla i vårt land (Och utanför landets gränser med för den delen) som har mist livet på grund av sin ätstörning. Som kämpar med sin ätstörning. Som kommer att drabbas av en ätstörning.
Vi behöver en ambassadör, ungefär som vår Drottning som satt ett namn på och kämpar för alla barn som utnyttjas sexuellt. För barnen i samhället.
Våra barn drabbas också HÅRT av ätstörningar. Och vi behöver tala om det.
Och jag förstår såklart att det kan vara svårt för en som varit drabbad att stå upp och ge sitt Monster ett ansikte utåt.
Jag förstår….
Men idag önskar jag i alla fall.
Det gör jag. ♥
skriven
Håller med dig i allt du skriver.
Både jag och min dotter är väldigt öppna med vi har varit med om och som på något vis alltid kommer att finnas där någonstans i bakhuvudet.
Väldigt ofta när jag berättar om det säger person att de själva varit drabbade eller någon nära.
Vi måste fortsätta prata om det för det är något som tyvärr nog kommer att fortsätt finnas och kanske t o m öka i samhället.
Kramar till dig!
Ebba