Överenskommelse


För ganska länge sedan kom vi överens, Fågelungen och jag, att jag aldrig ska säga annat än sanningen till henne.
Vi bestämde att hon alltid kan fråga mig om vad som helst, när som helst och hur som helst. Mitt uppdrag är då att svara ärligt, alltid.
Inte slingra mig, inte ge en vit lögn. Ingenting, bara så som det är på riktigt.

Ibland under den här långa tiden har det varit svårt. Tufft. Och jag har fått tänka efter hur jag ska formulera mina meningar.
Men jag har hållit min del av dealen.
Bara gett sanningen.

Jag tror att det har hjälpt Fågelungen att tro mig när det är saker hon tvekar om.
Då kan jag påminna om vår överenskommelse. Att vi bestämt att vi båda ska prata sanning, även om den gör ont, känns fel för den andra, eller bara är svår att ta emot.

Bara sanningen och nothing else. 
1 fia:

skriven

sitter och läser din blogg och om er kamp en kamp vi precis har påbörjat vår dotter med sin panik ångest över mat att behöva tugga..och vi runt omkring står och studerar detta monster och funderar hur vi ska få bort det från vårt liv...känner hopp att det skall gå när jag läser detta...

Svar: Hej Fia Ledsen att ni också hamnat här, det är fruktansvärt, tungt, jobbigt och sorgligt. Men ge INTE upp, ni tar er ur det! Ta hand om er, ta hand om dig, så du orkar hjälpa din dotter. <3

Många hälsningar och tankar till er
Anorexiamamman

2 ännu en mamma:

skriven

Den överenskommelsen har vi också gjort! Det har varit väldigt viktigt för oss och gjort oss tighta på både gott och kanske ont ibland. Det är svårt för andra att komma in och avlasta när man är så hårt sammanflätade. Känner precis igen din beskrivning hur man sitter och väger orden ibland. Hur tar hon det här, vad får det jag tänker säga för effekter längre fram? För är det nåt man vet så är det att uttalanden kommer i retur... Monstret gillar att älta...

Kommentera här: